blandat

I natt drömde jag om pappan. Känslan jag hade i drömmen var att jag var ledsen och sorgsen och trött och jag ville verkligen inte gå igenom allt igen. Jag drömde att jag var tillsammans med honom igen. Hela drömmen var mörk och grå och bestod av sorg och rädsla. Att en människa kan påverka en att han till och med är med i mina drömmar. När ska jag bli fri? Jag känner mig fortfarande som en fånge och det är inte roligt längre. Jag har varit med om så mycket hemskheter med den här människan att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jag ligger sömnlös om nätterna, får bara två timmars sömn vissa nätter eftersom min lilla ängel vaknar och då börjar dagen.

Jag kanske borde fortsätta att berätta ifrån då jag fick reda på när han satt häktad. Jag hade nu fått reda på efter att ha ringt runt till en massa olika polisenheter och fått reda på att han sitter häktad i väntan på rättegång. Han hade alltså ljugit för mig, eftersom till mig hade han sagt att han kommer tillbaka så fort det är klart och självklart trodde jag ju på honom eftersom han hade fått mig att tro att det var exet det var fel på och inte honom. Jag blev förtvivlad, arg och ledsen och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vad ska jag göra nu?  Ska jag behöva gå igenom en graviditet helt ensam? Han hade ju lovat att komma och finnas där för mig och vi hade så många planer vi skulle fixa innan barnet kom. Allt krashade i mitt huvud och jag kunde inte ens få prata med honom. Dagarna gick sen fick jag ett samtal från skyddat nummer, det var han! Jag blev så lättad över att få höra hans röst, han fick inte säga något om hans fall eller något sånt. Så det enda vi sa var bara hur mår du? Hur ska vi göra med barnet? Han sa att han fortfarande ville och jag också. Och sen var vi tvugna att lägga på, en polis lyssnade på vårat samtal också så kunde knappt prata med varandra. Men han sa att han skulle skicka brev om det blev godkänt att han fick göra det.

Efter det samtalet kände jag en liten lättnad och fann lite glädje igen efter att ha alla dessa oroliga känslor inom mig. Men nu var jag rädd, arg och besviken eftersom jag förmodligen skulle få gå igenom denna graviditet alldeles ensam och inte med honom som jag hade förväntat mig. Vad fan skulle jag göra nu? Att behålla min ängel var det inga tvivel om, men att få ställa in sig på att förmodligen gå igenom allt helt ensam var en omställning som inte var den lättaste att ta till sig. Men jag hade inga val, jag måste bara klara det här.

Gravid

banner-beelzan

Dagen jag fick reda på att jag var gravid, var den lyckligaste i mitt liv. Jag kommer ihåg att jag var med min fina vän Carro när jag tog det. Pappan hade åkt samma dag för att infinna sig hos polisen. Jag springer ut med ett glädjeskrik till Carro och säger ” jag är gravid!!!!”. Hon kramar om mig och säger grattis. Det enda jag vill är att få tag på honom, men han svarade inte. Kanske var dålig teckning på tåget. Så jag skickar iväg ett sms med stickan och skriver grattis pappa. Det jag får tillbaka efter en stund är vad glad jag blir. Jag pratade precis med min mamma och hon är också jätteglad över att äntligen få ett barnbarn. Samtidigt som jag är glad och chockad på samma gång är jag ledsen eftersom jag inte kunde få uppleva denna fina händelsen med honom. Men han hade lovat mig att han snart skulle komma tillbaka bara han hade fixat och pratat med polisen. Jag var nu gravid och tankarna bara snurrade i huvudet. Jag hade inga tvivel om att behålla honom allt jag ville var att få ha min egna lilla familj och nu skulle det äntligen hända. Jag skulle få bilda min egna familj med en person jag älskade mest i hela världen. Jag var så lycklig men samtidigt rädd inför vad som väntade mig. Jag ringde min mamma och berättade och det hon sa tillbaka till mig var, ”är du verkligen säker på att du ska göra det här?” Jag kände mig ledsen efter hennes reaktion och det enda jag svarade var ja jag vill behålla barnet. Jag minns att jag grät efter det samtalet och undrade varför hon inte förstod. Jag var ju så lycklig över att få ha fått reda på att jag var gravid. Visst jag kanske inte var i det bästa läget när det gäller mig själv att skaffa barn. Men nångång måste man se framåt och med alla medel du kan ta dig framåt i livet. Detta var min chans att bryta ifrån min gamla livsstil och helt enkelt ta mig framåt på min livsresa. Jag hade nog inte levt idag så som mitt liv såg ut om jag inte valde att backa ifrån allt och se positivt på livet. Detta var min chans ifrån gud. Jag är inte troende, men jag tror på att det finns en Gud som vakar över oss. Det var min chans att äntligen få ändra på mig själv och min situation. Barnet i magen är här för en anledning och det är för att rädda mitt liv. Detta kanske låter egoistiskt ifrån min sida att behålla ett barn bara för att det räddar livet på mig. Men det är inte så. Jag har alltid velat ha barn, sen jag var liten har jag pratat om att jag vill ha mina egna barn och pga av min dåvarande livssituation så kom barnet väldigt lägligt och lät mig bryta ifrån allt ont som bara skadade mig själv. Nu hade jag ett liv att ta hand om i min mage. Bara det ändrade synen jag hade på livet. Ett barn ändrar hela dig och hela ditt tankesätt. Bara till det positiva, enligt mig själv. Nu väntade jag alltså barn med pappan som jag trodde var världens bästa människa att bilda familj med. Jag var den lyckligaste i världen, jag hade fått min chans att äntligen få det jag drömt om sen jag var liten. Men inte under dem bästa förutsättningarna, pappan var ju inte här med mig. Jag väntade ju fortfarande på att han ska höra av sig efter att han gått till polisen, men dagarna bara gick utan att jag hörde något ifrån honom. Vart är han? Har han åkt in nu? Varför får jag inte reda på något? Vad ska jag göra? Jag ringer runt till olika polismyndigheter och får till slut svar på att han sitter häktad i en viss stad i väntan på rättegång.

Känslor

joooooooooooo

Idag kommer jag inte fortsätta där jag slutade igår, jag kommer skriva av mig hur jag mår just nu och hur påverkad jag är efter att ha haft en sån relation. Jag har en väldigt känslig dag, då jag bara bryter ihop hela tiden. Har nyligen börjat med att träffa en kurator på enheten mot våld i nära relation. Det gör att allt som jag varit med om som jag försökt att lägga bakom mig dyker upp igen. Att en människa kan bryta ner en på ett sådant sätt. Jag förstår inte. Jag är inte mig själv längre och min nuvarande relation jag har blir påverkad av det jag varit med om också. Jag har inget självförtroende kvar alls, hela jag är nedbryten och ändå har det gått 1 år efter att jag har lämnat honom. Det positiva är att jag har fått tillbaka mina vänner, men jag orkar inte umgås på samma sätt längre som jag gjorde innan. Jag har börjat stänga inne mig själv och isolerat mig från omvärlden för att jag mår så jävla dåligt över allt som jag varit med om. Jag har blivit sjukt paraniod och tänker bara negativa tankar och tror att människor jag har runt mig bara vill mig illa, speciellt min fina älskling som finns där för mig när jag mår som sämst, han får ta mycket skit ifrån mig som han inte ens förtjänar men ändå stannar han kvar och kämpar och vill att jag ska ta mig igenom det här jobbiga. Vi bråkar nästan konstant eftersom jag bara tror att han ska gå och vara med någon annan för jag tror inte att han kan älska mig. Efter att fått höra varje dag att jag bara är ful, fet, hora, bitch, ingen kommer någonsin älska mig för den jag är och att jag är värdelös. Tillslut så börjar man tro på det och får det tankesättet att man är ingenting värd och varför skulle någon älska mig. Att ha blivit torterad i förhör av gap, skrik och fula ord och slag varje dag i timtal förändrar en människa. Man bryts ner totalt. Sömnlösheten hjälpte mig inte heller. Han höll mig vaken hela nätterna genom att bråka med mig fram tills min fina ängel vaknade på morgonen. Även då kunde han fortsätta att tortera mig. Så ingen sömn och blivit torterad hela natten av något man inte gjort och få slag på slag för att sedan ta hand om sitt 4 månaders barn är det värsta jag varit med om. Mitt psyke är förstört och jag är helt slut på alla sätt du kan tänka dig, men jag måste ta mig igenom dagen för min ängels skull.

Jag orkar inte må såhär dåligt längre pga vad han har gjort mot mig, men jag vet inte hur jag ska göra för att kunna gå vidare. Det känns inte som att jag är fri än. Även om jag har kontaktförbud känner jag mig inte trygg. Jag är stressad över att han kommer att komma hit hela tiden. När jag var tillsammans med honom var han fortfarande besatt av sitt ex han satt inne för och om jag har barn med honom kommer han aldrig att släppa mig. Och det enda jag har i huvudet är hur kunde jag låta detta hända mig? Jag ligger sömnlös om nätterna och får kanske 3-4 timmars sömn varje dag för att allt bara snurrar i huvudet på mig. Jag har fått ptst (posttraumatisk stress) efter allt. Ångest varje dag. Jag har till och med fått inflammation i hela bröstmuskeln för att jag är på spänn och stressad hela tiden. Att en enda människa kan påverka en så mycket och förändra en, det är sjukt. Jag vet att jag måste jobba med mig själv för att ta mig framåt och det är allt jag önskar att bli den glada, positiva tjejen som har kärlek till livet igen. Jag hoppas den dagen kommer snart.

 

Hur allt startade

cropped-banner-beelzan.jpg

Allt började med att vi träffades på en chatapp, min magkänsla skrek nej och jag sa nej nej jag vill inte träffas. Men redan där lyckades han att övertala mig att träffas. Och så blev det. Vi hade ett par riktiga mysiga dagar tillsammans, men sedan började han bli mer och mer instabil i sitt humör och hur han betedde sig mot mig. Första gången han kallade mig för hora var när han hade en vän över och vi drack lite. Han fick för sig att jag skulle vara med hans vän och bråkade med mig hela kvällen och kallade mig för det ena fula ordet efter det andra och jag kommer ihåg att jag blev så ledsen och ville bara försöka få honom att förstå att jag inte var sån som är otrogen. Det var ju han jag ville ha. Efter flera timmars bråk så somnade han och innan han somnade säger han till mig, väck mig om du ska gå på toa eller röka eller vad du än ska göra. Jag gick på toa utan att väcka honom, det skulle jag inte ha gjort. Han vaknar när jag är påväg att lägga mig i sängen. Han börjar bråka och tror att jag har varit och knullat hans kompis som sover i soffan. Där blev det bråk igen i flera timmar innan han tar till sig att jag bara varit på toa. Dagen efter var det som att inget hade hänt, enligt honom och jag försökte få ur honom varför han var sån mot mig, men fick inget vettigt svar. Så jag förlät honom och tänkte att det blir bättre. Dagarna gick och han började isolera sig mer och mer. Jag fick gå och handla åt honom. Han ville inte ens gå ut och röka på framsidan utan hoppade ut igenom fönstret på baksidan. Han kände sig tryggare där. Han började kontrollera min telefon och sa att jag inte fick ha kontakt med någon kille överhuvudtaget. Jag sa att jag accepterar det om du gör detsamma mot mig. Han sa att han inte skulle ha kontakt med någon, men självklart hade han kontakt med andra tjejer och när jag frågade om det sa han att det är bara någon kompis. Lögner på lögner. Men på något jävla vänster så accepterade jag dem svaren han gav mig. Kärlek, vad det kan göra med en. Nu i efterhand kan jag se och förstå att jag borde lämnat honom från första början men när man väl är inne i det så ser man inte och man blir blind för sanningen. Han började må sämre och sämre och jag försökte finnas där för han genom att prata med honom. Men hans humör blev värre mot mig. Jag började höra hora mer och mer. Men jag tänkte att det är bara för att han är stressad och mår dåligt. Men han var ju inte bara ”dålig” mot mig. Han var underbar när han var på bra humör och inte var paraniod. Det var därför jag stannade för att jag visste att han var sån egentligen. Han var bara en vilsen själ som hade varit med om för mycket hemskheter som han måste få bearbeta. Detta var som snurrade i mitt huvud när han var dum mot mig. Jag började försvara hans beteende istället för att visa att det är fel.

Hej och välkommen till mitt liv!

I den här bloggen tänkte jag att jag skulle beskriva hur det har varit för mig under tiden jag var fast i en våldsam relation. Vad jag gått igenom, hur jag mådde, vad jag upplevde och hur jag blivit påverkad utav allt den människan gjorde mot mig. Personen jag var tillsammans med är pappa till mitt barn. Vilket inte gjorde det lättare att lämna honom, även om han aldrig fanns där för mitt älskade barn så ville jag någonstans tro att allt kommer bli bra och han kommer att ändra sig. Men vad fel man kan ha. Jag har lärt mig att en person med paranoida drag med svartsjuka som tar över hela hans liv och med otroligt stort kontroll behov, det går inte att ändra på en sån människa. Dem behöver psykiatrisk vård, fängelse hjälper inte med den hjälpen dem erbjuder. Tro mig jag vet, han satt inne under 1  års tid för samma sak han kommer åka dit för nu mot mig som han satt inne för pga vad han gjort mot sitt ex. Alltså grov kvinnofridskränkning. Under det året han satt inne var jag gravid med ”vårat” barn, (men jag kommer skriva mitt, för han har aldrig funnits där för min älskade lilla ängel) som han så gärna ville att jag skulle behålla. Jag blev gravid ganska snabbt med pappan, det tog mindre än 2 månader och under den tiden var jag kär och blind, fan vad blind man blir av kärlek, och ville inte se varningstecknerna han gav mig. Tolka mig inte fel, jag älskar mitt barn mer än livet, det är pappan jag ångrar. För han ångra sig alltid när han ”lugnat” ner sig och jag förlät och vi gick vidare. Men allt blev värre och värre ju mer tiden gick. Under dem här två månaderna vi träffades hängde vi ihop varje dag, han va väldigt nere och deprimerad och ledsen. Han drack vid vissa tillfällen och när han drack blev han elak och kallade mig för hora och påstod en massa saker, jag tänkte för att det är att han mår dåligt och att det går över när han mår bättre. När jag väl fick reda på orsaken till varför han mådde dåligt, vilket var ca en vecka före han åkte in i fängelset så blev jag chockad. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, först chock sen blev jag ledsen över att han skulle vara borta så länge ifrån mig och ville inte se att han manipulerade mig och vände på allt som att det var hennes fel att han åkte in. Han var inte skyldig till något. Att man kan vara så blind och inte se. Samma dag som han åkte hem för att gå till polisen fick jag reda på att jag var gravid. Han ljög och sa att han pratade med sin mamma och att hon var jätte glad över denna nyhet. Det visade ju sig senare inte stämma alls. Han hade ljugit om hela sitt liv för mig. Men jag kommer till det i ett senare inlägg. Nu vet ni på ett ungefär vad min blogg kommer att handla om, jag kommer att beskriva mer ingående hur det har sett ut från start med mitt förhållande med den här människan dag för dag.

Hoppas alla har en fin dag!